2025-10-25
Mykhailo Paliukh
Hur impostorsyndromet påverkar fokus
Inledning: när inte ens AI kan övertyga dig om att du är tillräckligt bra
De senaste månaderna har jag arbetat mer än någonsin tidigare.
Nya projekt, problem, oändliga tankar. Huvudet är fullt, men inuti känns det som om jag halkar efter. Inte efter människor, utan eftermaskiner.
Artificiell intelligens blir smartare varje dag. Den skriver, skapar idéer och analyserar data snabbare än jag hinner öppna LifeSketch. Och någonstans djupt inom mig uppstår tanken: ”Vad händer om jag en dag blir ersatt?”
Jag börjar arbeta ännu hårdare – för att bevisa att jag är oersättlig.
Men ju mer jag gör, desto mer känns det som om det aldrig är nog.
Även när jag får beröm hör jag en bekant röst inombords:
”Det var bara tur. De har ännu inte märkt att du inte är så kompetent som du verkar.”
Den rösten har ett namn – - impostorsyndromet.
Det stjäl inte bara lugnet. Detförstör förmågan att fokusera,, och förvandlar varje arbetsdag till en inre kamp mellan logik och rädsla.
Vi lever i en tid då tekniken kan ersätta många yrken, men ingen maskin kan ersätta människans tilltro till sitt eget värde. Och tills vi lär oss att odla den tilltron kommer även de största framgångarna att kännas som tillfälligheter.
Dessa tankar stjäl inte bara lugnet, de suddar ut fokus,, minskar produktiviteten och får oss att slösa mental energi på att kämpa mot oss själva.
Impostorsyndromet: framgångens tysta skugga
Det kommer inte när du misslyckas, utan när du lyckas.
Efter en befordran, en presentation, ett framgångsrikt projekt. Du står på toppen, men istället för glädje kommer tvivel: ”Förtjänar jag verkligen det här? Var det bara tur? Kommer jag att kunna hålla samma tempo? Eller är det redan slut?”
Paradoxalt nog drabbar impostorsyndromet sällan oansvariga människor.
Tvärtom – det lever oftast inom dem som är motiverade, intelligenta och perfektionistiska, de som verkligen vill göra sitt arbete bra.
Impostorsyndromet är - ett psykologiskt fenomen där en person tvivlar på sina egna prestationer och lever med en ständig rädsla för att bli avslöjad som en ”bluff”, även om framgångarna är uppenbara.
Ironiskt nog försvinner inte denna rädsla med framgång – den växer med den.
Ju mer du uppnår, desto mer fruktar du att förlora det.
Varje nytt resultat ger inte ro, utan en ny oro:
”Vad händer om jag misslyckas den här gången?”
”Vad händer om det bara var en slump?”
”Vad händer om allt jag har byggt rasar samman, för att jag inte är så kompetent som andra tror?”
Du dubbelkollar mejl, trippelkollar rapporter, skjuter upp att skicka dem – ”jag kan alltid förbättra något”. Och även när allt går bra, finns den där känslan kvar – att ett enda misstag kan förstöra allt du uppnått.
Paradoxalt nog uppstår denna självkritik oftast hos smarta och erfarna människor. De ser världens komplexitet, sina begränsningar och misstag – vilket skapar illusionen av ”inkompetens”. Detta kallas förDunning–Kruger-effekten,: ju mer du vet, desto mer inser du hur mycket du inte vet.
Impostorsyndromet är därför inte ett tecken på svaghet, utan en bieffekt av djup självinsikt.
Men i jakten på perfektion tappar vi ofta något viktigare – - förmågan att avgöra vad som är ”tillräckligt” för att vara lycklig. Och då känns även äkta erkännande som tur, och varje framgång som ett hot mot stabiliteten.
En splittrad hjärna: när energin går åt fel håll
Vi har alla en begränsad mängd kognitiv energi. Och istället för att använda den till att skapa, spenderar vi den påsjälvgranskning.
Hjärnan för en inre dialog:
”Är jag tillräckligt förberedd?”
”Kanske borde jag kolla det en gång till?”
”Tänk om någon märker att jag bara improviserar?”
Denna oändliga ström av tvivel äter upp den energi som kunde ha gått tillnågot gott och levande — - fokus, kreativitet, lärande eller omsorg om dig själv och andra.
Istället för att använda energin till utvecklingflyttar du fokuset till improduktiva tankar,,analyserar varje steg som om du letade efter bevis på din egen otillräcklighet. Varje försök att koncentrera sig blir en kamp mot inre motstånd.
Perfektionism: ett vackert ord för självförstörelse
Vi kallar det ofta ”höga standarder”. Men egentligen är deträdslan för att göra fel.
Impostorsyndromet drivs av övertygelsen att om något inte är perfekt, så bevisar det att du inte är tillräckligt bra.
Du skjuter upp projekt eftersom du vill göra dem ”felfria”.
Du skriver om koden tio gånger, alltid med något nytt att förbättra.
Du fortsätter att lära dig och utvecklas, rädd för att verka oprofessionell.
Resultatet?Du är utmattad, och ditt fokus försvinner just när du behöver det som mest. Du distanserar dig från familj, vänner och dig själv, fast i självreflektion och tvivel. Det försämrar ditt känslomässiga välbefinnande och förstörbalansen mellan arbete och relationer.
Hjärnan under tvivelns attack
Neuroforskare säger att impostorsyndromet aktiverar samma delar av hjärnan som rädsla. Du flyr inte från ett rovdjur, men hjärnan tror att hotet är verkligt – och sätter igång ”kamp eller flykt”-responsen.
I det tillståndetkopplas prefrontala cortex,, som styr fokus och planering, bort.
Istället tardet limbiska systemet, - över – känslornas och rädslans centrum.
Därför är det svårt att koncentrera sig, komma ihåg information eller fatta beslut under en kris av impostorsyndromet.
Hjärnan arbetar inte längre med uppgiften, utan medatt skydda dig från en inbillad avslöjning.
När tvivel blir en del av identiteten
Det mest förrädiska med impostorsyndromet är att det oftaförklär sig som ödmjukhet..
Vi säger: ”Jag är bara realistisk” eller ”Jag vill inte verka självsäker.”
Men bakom dessa ord finns ofta rädslan: ”Tänk om jag verkligen inte förtjänar det här?”
Med tiden blir den rädslan en del av din identitet. Du vänjer dig vid att se dig själv som ”ett steg bakom” – även när du redan ligger före.
Och här uppstår paradoxen: ju mer du arbetar, desto mer känner du dig som en bluff.
Det är en oändlig cirkel:
Impostorsyndromets cykel
1
Tvivel2
Överansträngning3
Utmattning4
Tillfällig framgång5
Nytt tvivelEn oändlig cirkel som bara kan brytas genom att ändra den inre berättelsen.
Frågor och svar
1. Hur vet jag om jag har impostorsyndrom?
Om du, även efter framgångar, känner att ”det var bara tur”, eller om du är rädd att andra ska ”upptäcka att du inte är så kompetent” – är det ett tydligt tecken. Syndromet visar sig genom ständiga jämförelser, förminskning av egna resultat och svårigheter att acceptera beröm.
2. Varför uppstår impostorsyndromet efter framgång?
När du når en ny nivå börjar hjärnan tvivla på om du verkligen förtjänar det. Framgång förändrar din självbild och istället för glädje uppstår oro: ”Tänk om det bara var en slump?”
3. Hur påverkar impostorsyndromet fokus?
Det skapar ett inre brus – ständiga tvivel som drar bort uppmärksamheten från det som verkligen betyder något. Energin går åt till självkritik istället för handling, vilket leder till trötthet och koncentrationssvårigheter.
4. Hur kan jag bryta denna cykel av tvivel?
Var uppmärksam på när tankarna blir självkritiska. Skriv ner dina framgångar – även de små. Det hjälper hjärnan att se fakta istället för rädslor. Påminn dig själv: ”Jag behöver inte vara perfekt för att vara värdefull.”
5. Kan man bli helt fri från detta syndrom?
Nej, men man kan lära sig att leva med det. Tvivel är inte ett tecken på svaghet, utan på tillväxt. Det försvinner inte när du slutar vara rädd, utan när du lär dig att agera trots rädslan.
Redo att transformera ditt liv?
Gå med tusentals människor som redan uppnår sina mål snabbare
Gratis för alltid • Inget kreditkort krävs • Installation på 2 minuter